image
english       hämta      
HEM   TJÄNSTER   TEXTER   RESURSER   SAMARBETE  

Föredrag
Humanistdagarna 2002
Uppsala universitet
Uppsala, Sverige, 18 maj 2002

En kort redogörelse för dagsläget kring digitalisering av museernas samlingar och den omvandling mot ett digitalt rum där såväl arkiv och bibliotek som museer är viktiga parter.

Detta webbdokument är publicerat och ingående länkar är kontrollerade 2003-10-30

Museernas väg mot det digitala rummet

Inledning

I samband med de senaste årens stora traumatiska händelser, t ex på Manhattan, New York, vid diskotekbranden i Göteborg eller vid Estonias förlisning har en del museer tagit sig en funderare över museirollen och hur vi låter våra samlingar av föremål berätta för nuvarande och kommande generationer. Det betyder att museerna vill fortsätta att vara angelägna institutioner som bär upp samhällets samlade minne. Det gäller även i det nya digitala rum som håller på att växa fram. Samtidigt finner vi också att alla talar mer och mer om ABM som ett sammanhållande begrepp för arkiv, bibliotek och museer. Som om de vore lika varandra och ger samma service till sina brukare. Det digitala rummet är alltså inte något som består av enbart museer, eller drivs av museer. I Västra Götaland har man myntat uttrycket "Det fjärde rummet" vid sidan av de tre traditionella rummen bibliotek, arkiv och museum. Hela ABM-området är med andra ord inne i en angelägen omvandling.

Det finns naturligtvis någon orsak till att utvecklingen har drivit fram en sådan specialisering som vi ser i dag, med tre olika typer av inrättningar för tre olika behov. Om de en gång har utvecklats ur samma samlande, ur samma behov av att dokumentera och minnas, så har behoven och uppdragen förfinats genom århundradena så att vi idag har nått fram till mycket specialiserade institutioner med ökad bredd inom respektive sektor. Ibland är det mer som skiljer än som förenar. Att stimulera läsandet och läsupplevelsen, att visa på den äldre kulturhistorien eller att dokumentera ett företags ekonomiska utveckling har till synes inte mycket med varandra att göra. De tre har dock, åtminstone en viktig huvuduppgift tillsammans. Det är att vara en del av samhällets informationsförsörjning. Då blir det också på ett helt annat sätt intressant att samverka. Detta betyder inte att det inte finns samverkan utanför detta fält, men just i fråga om informationsförsörjning är det så mycket mer självklart. Utmaningar och behov blir snarlika och vinsten av samverkan ökar.

Här ska resoneras lite om de försök som görs från museernas sida för att befolka det virtuella rum som växer fram. Det blir något om möjligheter, lite om utmaningar och en del självkritiska reflektioner.

Vad som hänt förut

Under lång tid har man sökt, och funnit, olika modeller för att dela data. Tidigare hade detta samarbete rent tekniska former och byggde på visioner och kunnande som formats i stordatormiljöer. Alltmer har de bakomliggande idéerna om innehållet kommit i fokus och i dag är man mycket medveten om att gemensamma standarder för innehållet är ett bättre sätt att nå resultat. Verktyg i form av persondatorer, bärbara och till och med små handdatorer eller mobiltelefoner, nätverk och virtuella världar utvecklas hela tiden och den information vi vill arbeta med måste nu kunna flyttas mellan de olika tekniska lösningarna.

Sedan 1970-talet kan vi säga att museerna har arbetat intensivt med datorisering. Nordiska museet har haft stordatorer igång, Kulturarvet i Falun experimenterade med bildskivor - en motsvarighet till videoband, fast på stora skivor (en teknik av många, som inte visade sig ha framtiden för sig) och många andra museer har gjort banbrytande insatser. En lång rad försök har gjorts, med spetsteknik - det allra senaste - för stora pengar. Museerna har i vissa fall legat i den absoluta frontlinjen i sina tester. När tekniken sedan har stelnat i formerna, blivit standardiserade, och kommersiellt accepterade har det visat sig att museerna ibland vandrat på ett spår som inte så många andra valt. Sådana pionjärgärningar har kanske inte givit system som fungerat i drift men i stället en hel del kunskap. Tyvärr har det varit lite segt ibland. Teknik kostar. Både pengar, arbetstid och kunskap. Många projekt som burit en god ide har stannat innan de har blivit vardag.

För ungefär 10 år sedan började de första museerna dyka upp på nätet. Naturhistoriska riksmuseet var en av de första och Cary Karp m fl har drivit museigemensamma frågor av teknisk och organisatoriskt slag både här hemma och inte minst i ett internationellt perspektiv. Sverige har i en del sammanhang betraktats som föregångsland när det gäller museer och internet. Just nu växer .museum fram - ett försök att skapa en gemensam så kallad toppdomän för Internet - där alla museer ska kunna samlas under adresser som är likartat uppbyggda. Så formas en gemenskap i den virtuella världen där användaren naturligtvis är vinnare om det går lättare att finna likartade resurser på ett konsekvent sätt.

Naturhistoriska riksmuseet och Nordiska museets olika initiativ har också medverkat till att många av landets museer och bibliotek för några år sedan fick möjlighet att ansluta till Internet och universitetsdatanätet SUNET med höga prestanda. En effekt av detta är att många museer flyttade fram sina positioner och tog egna initiativ. Det har också fokuserat på behovet av eget kunnande i fråga om teknik och datordrift - nya uppgifter för humanister. Insam - Informationssystem i samverkan vid svenska museer - med bas vid Nordiska museet, bidrog under 1990-talet med utredningar, utbildning mm till musernas utveckling inom IT-området. Tyvärr lades Insam ner och museerna saknar nu helt ett nationellt samordnande organ för IT -området och museidokumentationen. Detta märks tydligt både inom museerna och i samarbetet med arkiv och bibliotek.

Olika utredningar har föreslagit standardiserade sätt att dokumentera föremålen och Sesamprojektet som under 1990-talets slut arbetade med dokumentation av samlingarna syftade ytterst till att göra museernas föremål tillgängliga. Med stora punktinsatser gjordes ny- och omkatalogiseringar i delar av föremålssamlingarna. En hel del av dessa insatser ledde till ökad medvetenhet om digitalisering och tillgängliggörande av innehållet i museisamlingarna.

Vad man visar - och inte visar

Museernas största resurser är samlingarna. Därför borde det vara naturligt att just samlingarna är centrala när museerna talar om att göra sig tillgängliga. Nu har det visat sig att det inte är så enkelt som att bara önska sig detta. Till skillnad från biblioteken - där det länge funnits en samordning kring katalogfrågor, med SAB och andra katalogsystem, har museerna av olika skäl byggt egna lokala kataloger och sätt att ordna sina samlingar. När vi nu börjar tala om digitalisering, tillgänglighet och samverkan finns det alltså större problem att lösa. Problem som är stora nog inom ett museum eller mellan museer med likartade samlingar. De blir inte heller mindre eller enklare av att själva begreppet "museerna" rymmer samtidskonst, naturalier, gamla stolar och flintskärvor som för att dokumenteras rätt kräver var och en sin egen terminologi, klassifikation och regelsystem. Samlingarna är följdaktligen inte heller det första man möter på museets webbplats. Sidorna fylls inte med innehåll på ett sätt som motsvarar museernas verksamhet. Snarare fungerar webbplatsen ofta som ytterligare ett forum för att nå ut med besöksinformation om museet. Jämför gärna med biblioteken där publicering av katalogen har tagit en närmast explossionsartad fart. Med en smula självkritisk analys kan man väl utan överdrift säga att museikatalogerna inte når upp till den kvalitet och standard som bibliotekens. Det är också medvetenheten om detta inom museerna, som gör att det inte går så fort. Att katalogisera om, fotografera och beskriva samlingarna i sin helhet är i många museer närmast ogörligt och att lägga fram bristfälliga kataloger anses inte intressant eller i linje med kvalitetskraven som man ställer på sig själva i museerna.

Min personliga uppfattning är tvärtom att om man redovisar katalogerna i den form de har i dag skulle det vara mycket lättare både att få allmänhetens hjälp med att ta itu med dokumentationsarbetet och att få ett politiskt fokus på hur den stora och viktiga uppgiften ska lösas. Museerna måste också våga visa mer mod än i dag. När innehållet i samlingarna presenteras allt mer öppet, låt oss säga offensivt, med bilder, personuppgifter mm som dimper ner hemma hos användaren och kan återanvändas utanför sammanhanget ställs många juridiska, etiska och moraliska frågor på sin spets. Var går gränserna mellan det som är ok att berätta eller visa i en utställning men inte på en webbsida? Hur mycket av ofullständiga uppgifter ska publiceras om det leder till att tittaren missförstår eller feltolkar sammanhanget? Är det skillnad på att aktivt publicera bilder på en webbsida och att visa samma bilder för en person som kommer på besök till bildarkivet? Det här är ett område där det saknas räta linjer och stadiga svar. En sedvänja måste utvecklas - utifrån den som ligger till grund för museernas traditionella arbete - och här finns också en chans för museerna att visa tänderna genom att inte vara för fega. Genom att våga provocera i berättandet och användandet av den bildskatt man förfogar över.

Världen utanför

Samtidigt händer det mycket i världen utanför. Den internationella museiorganisationen ICOMs kommitte för dokumentationsfrågor - Cidoc - har en arbetsgrupp som försöker finna generella datamodeller. Consortium for Interchange of Museum Information - CIMI - arbetar med XML som känns igen från dessa humanistdagars tema. Att standardisera sättet vi noterar information ökar möjligheterna att dela informationen. MDA har etablerat sig som en stark samordnare av brittiska museiresurser och riktlinjer och tar även initiativ i övriga Europa, till exempel genom The European Museums Information Institute - EMII som försöker samla dessa insatser på ett Europeiskt plan.

Dublin Core Metadata Iniative - DCMI eller DC - framhålls som ett sätt att finna en liten grunduppsättning av gemensamma beskrivningstermer för alla typer av resurser - litteratur, bilder, arkiv, webbsidor mm och även föremål eller samlingar - så att de ska kunna hanteras automatiserat och på ett övergripande plan samordnas för sökning. Outline of Cultural Materials - OCM - är ett klassifikationssystem som används i USA och resten av världen för inordning av antropologiskt arkivmaterial och litteratur. I Norden har OCM kommit att få sin största nytta i museernas föremålssamlingar. Med OCM kan vi klassificera och ordna innehållet i museisamlingar och arkiv, kanske även i biblioteken vid sidan av SAB på ett övergripande gemensamt sätt. Art and Architecture Thesaurus - AAT - är ett amerikanskt klassifikationssystem som greppar hela kulturhistorien på ett avancerat sätt men som dock inte funnit fäste i Sverige och Norden. Sådana här system är inte bara att översätta rakt av från ett språk till ett annat. De innehåller så mycket av kulturell lokalfärg att de kan vara svåra att sätta in i ett annat sammanhang. Båda skulle dock kunna utvecklas till ABM-gemensamma internationella system.

Nationellt finns i dag den starkaste utvecklingskraften i de konkreta ABM-samarbeten som sker på lokal eller regional bas mellan arkiv, bibliotek och museer. Västra Götaland, Värmland, Skåne, Västernorrland för att ta några av de "bästa". I Norge har man bestämt sig för en gemensam linje i och med organisationen ABM-utvikling och i Storbritannien slås området ihop även på departementsnivå med Re:source som samordningsorgan. Uppräkningen är inte menad att vara fullständig. En glimt bara av var utvecklingen sker for närvarande. Och det blir allt viktigare att hålla sig informerad for alla, så att vi får en bred diskussion om vart vi kan och ska gå.

Det fordras idag, vid sidan av allt "vanligt" kunnande om stolar, dräkthistoria, timmerknutar, porslin eller vad vi nu räknar oss som specialister på, en ganska avsevärd insats for att följa med i den tekniska utvecklingen. Inte egentligen för att vi alla ska vara tekniker. Men for att kunna tala med tekniker och for att kunna hitta på nya sätt att nå. Nå både dem som letar efter häftiga nya upplevelser och dem som "bara" vill utnyttja de tekniska landvinningarna fullt ut for att göra livet enklare. Man kanske vill släktforska hemma i fåtöljen, rekonstruera antika tempel eller så. Museerna har inte riktigt förstått att hänga på här - det är min uppfattning - utan menar fortfarande att besökaren i första hand ska komma till museet. Lite

Ny teknik - nya behov - nya krav

Ett helt nytt sätt att hantera information har alltså vuxit fram. I skolan och med alla former för livslångt lärande, i hemmen, ja i alla möjliga sammanhang söker vi information som aldrig förr. Vi törstar efter kunskap och har blivit vana att finna den där vi behöver den, det vill säga på skärmen. Oavsett vilken information vi söker, var vi befinner oss och vad klockan är. Museerna måste alltså se till att hålla sig framme och "finnas" där, när någon har behov av ny kunskap. Den rollen som informationskälla har aldrig tidigare varit så fokuserad. Museerna har fram till nu informerat genom utställningar, pedagogisk verksamhet och så vidare och på de tider som museet varit öppet. Idag kan vi riskera att någon blir frågvis mitt i natten, och han kan dessutom bli det när han är i Australien så att han inte kan "kila in" på museet for att få sin kunskapstörst släckt. Om folk börjar fråga och söka kunskap på detta sätt och dessutom vill ha sina svar direkt - Vad ska museet göra åt det?

Två saker. Svara och locka tillbaka. Det allra viktigaste är att museerna inte låter tillfället rinna ur händerna. Jag tror att det krävs en omfattande förändring av museernas planering kring mötet med användaren och hur man använder personalresurserna i utåtriktade och pedagogiska sammanhang. Närvaron på webben innebär att man tar ett långsiktigt ansvar for att sidor är uppdaterade, att nyvunnen kunskap torgfors, att användaren får sina svar levererade mm. För detta behövs personal i arbetsuppgifter som idag inte är besatta. Webbmaster och webbredaktion, tekniker, grafisk formgivning mm. Likaså behöver ledningen ta de strategiska beslut som formar den framtida informationsförsörjningen. Detta är i viss mån en kursändring i förhållande till det traditionella museiarbetet, men egentligen inte ett så stort språng om man ser att museerna redan tidigare provat olika vägar att föra ut sitt budskap.

När informationen finns där användaren vill göra bruk av den - behövs då museilokalen? Ja, att göra utställningar som trollbinder, tolkar, utvecklar, tar ställning, provocerar och skapar mänskliga möten blir fortfarande - och i högre utsträckning ett nytt arbetsfält. Ett arbetsfält som alltid varit museernas specialitet och som fortsättningsvis kommer att finnas kvar som ett av de viktigaste uppdragen. Liksom att det här med att nå ut till Australien, nattetid också är ett nytt arbetssätt - en utmaning.

Aktuell utbildning

Institutionen för ABM, Estetik och kulturstudier driver nu utbildning mot två målgrupper. I den traditionella campusutbildningen ingår en rätt så tung IT-del som ger den teknikgrund som behövs för att arbeta i dag. Man talar ofta om beställarkompetens, som innebär att det är inte meningen att antikvarien själv ska kunna all teknik men man ska vara så pass kunnig att man kan diskutera med servicetekniker, leverantörer och utvecklare utan att känna sig främmande. Bara så kan man komma fram till de goda lösningar som gör museiarbetet bättre och lättare. Alltmer av informationen finns också idag på internet och då är det viktigt att vi lär nya mönster för informationsinhämtandet. Webbplatser, diskussionslistor mm innehåller allt mer av den aktuella och purfärska informationen och en del ny kunskap finns bara på nätet. På gott och ont innebär det nya sättet att söka information, att man slänger ut en fråga med hjälp av en söktjänst som Google, Altavista eller liknande och väljer det svar av många tusen som passar en bäst. Relevansen i svaret behöver inte heller alltid finnas där. Det är fortfarande svårt att märka innehållet i en webbresurs så att den visar sig högst på listan över svar - och bara när vi söker just det svaret. Om allmänheten ser det så här måste även museerna, liksom naturligtvis arkiven och museerna, börja arbeta så här - då ska denna nya form av informationshantering finnas med i utbildningen - och då ska vi kunna värdera innehållets vederhäftighet också.

I distansutbildningens form vänder vi nu oss till redan yrkesverksamma. Upplägget är annorlunda men innehållet är ungefär detsamma. Det finns många duktiga museimänniskor ute i landet och det finns naturligtvis också en hel del som ännu inte hunnit ta datorn/IT till hjälp i vidare mening. Allt fler får dock arbetsuppgifter som innebär tekniska moment som att göra webbsidor eller uppdatera webbaserad information. Bakgrundskunskap till tekniken gör den mindre farlig, och vidsyn och sammanhang kan göra att arbetsuppgifterna blir mindre monotona. Men viktigt är att inte tekniken blir ett värde i sig själv. Så långt möjligt ligger museiaktigheten till grund för de tekniska momenten också.

I alla dessa utbildningar finns också ett ABM-perspektiv. Likheter finns mellan arkiv, bibliotek och museer - vi handlar utifrån en kunskapssyn som en del av kulturarvet, om än under olika former, och vi bereder oss på den verklighet där man inte bryr sig om ifall det är A, B eller M som har svaret.

Museer på nätet - några exempel

Vad finns det då för bra exempel på museer som tagit klivet ut i den virtuella världen? I det följande visas en del källor där du själv kan undersöka och upptäcka. Kom bara ihåg att det hela tiden förändras. Ett nytt museum dyker upp. Ett nytt sätt att presentera uppstår. Adresser försvinner.

Rena databaser har lagts ut av flera museer. Västerbottens museum, Norrköpings konstmuseum, Mölndals museum har alla använt sig av databasen Sofie och den webbmiljö som hör till. Sofie är utvecklat av Västerbottens museum och den används av många museer i dag. Gränssnittet, dvs utseendet på skärmen och det sätt man styr genom sidorna har gjorts lite olika och är exempel ppå hur samma tekniska lösning kan användas på olika sätt. Även innehållet skiftar mellan allmänt och specialiserat. Carlotta är en annan databas som ännu inte hunnit ta steget ut på internet. Utvecklingsarbetet har sedan länge pågått inom Etnografiska museet och drivs nu av en grupp med museer. Carlotta är flexibel oc1iger stora möjligheter till anpassning av utseende och innehåll beroende på vilket sammanhang den ska användas i. Samsök är ett försök att skapa en gemensam plattform för sökning i några svenska museers - databaser. Museikataloger som sinsemellan är olika kan genomsökas tillsammans och innehåll som stämmer överens visas samlat.

Linneherbariet och den virtuella floran ger möjligheter till sammanställningar som inte gjorts, eller kunnat göras, tidigare. Ett exempel på de goda effekterna av samkörning av databaser. Naturhistoriska riksmuseet har också en stor mängd andra databaser på sin webbplats. De flesta kanske är riktade mot fackmannen/forskaren och kräver att man är insatt i terminologin. Stockholms läns museum har snickrat på en egen och elegant lösning och var tidiga med att redovisa länets kulturarv från många infallsvinklar även om man inte har några egna samlingar. Statens historiska museer har databaser och sökbara kataloger på många olika nivåer redovisade, från inskannade bilder av äldre katalogkort till virtuella rum att röra sig runt i.

Musikmuseet har offensivt tagit grepp om rapens rötter och ger en bra aktuell introduktion till ett fenomen som många inte möter annat än som ungdomskultur. Fördjupar raparens kunskap och breddar medvetenheten utanför den inre kretsen. Statens historiska museums webbplats kring vitt oljud tar som uppgift att samla och sprida kunskap om musikformer som de flesta inte vill veta av. Kanske någon tycker att det är fel att lyfta fram denna kultur, men samtidigt kan webbplatsen fungera som en resurs för diskussion, för föräldrar som vill ha kunskap om det som barnen lyssnar på, osv. Wasamuseet har också tagit den så kallade VR-tekniken till hjälp för att visualisera skeppet. Världens bilder tar nya grepp på pedagogiken, och låter skoleleverna själva utveckla och fylla webbplatsen med innehåll och kunskap. Samarbete mellan skola och museum som berikar båda sidor.

Vill man se var frontlinjen ifråga om skapande av webbsidor går, ger Best of the Web en bra utgångspunkt. En årlig jurybedömning i olika klasser där många spännande sidor värderas. Kriterierna är inte bara att sidorna ska vara så häftiga som möjligt. Det vägs även in att de ska vara lättillgängliga och användbara.

Den bästa samlade överblicken över museer på nätet, redovisat landsvis, finns på Virtual Library Museum Pages - VLMP. Här finns i stort sett alla med. Det är bara att botanisera. Likaså är webbplatsen för den nya toppdomänen .museum en bra utgångspunkt som sorterar museerna lite annorlunda.

Trevligt museisurfande
Hans Rengman

Länkar

Länkarna är i huvudsak angivna i den ordning och sammanhang de dyker upp i texten. De är aktuella 2003-10-30

<>Cidoc http://www.cidoc.icom.org
<>CIMI http://www.cimi.org
<>MDA http://www.mda.org.uk
<>EMII http://www.emii.org

<>Dublin Core http://dublincore.org
<>Outline of Cultural Materials http://www.yale.edu/hraf/Ocm_xml/traditionalOcm.xml
<>Art and Architechture Thesaurus http://www.getty.edu/research/conducting_research/vocabularies/aat

<>Västra Götaland http://www.bibl.vgregion.se/projekt/abm
<>Skåne http://ddss.nu/abm/abmskane/abmskaneindex.html
<>Västernorrland http://abm.ylm.se

<>ABM-utvikling http://www.abm-utvikling.no
<>Re:source http://www.resource.gov.uk/

<>Västerbottens museum http://sofie.vasterbottensmuseum.se
<>Norrköpings museum http://www.norrkoping.se/konstmuseet/samlingar.xml
<>Mölndals museum http://www.museum.molndal.se/samlingar/samling.htm
<>Etnografiska museet http://www.etnografiska.se
<>Samsök http://www.samsok.net
<>Linnéherbariet http://linnaeus.nrm.se/botany/fbo/welcome.html.se
<>Virtuella floran http://linnaeus.nrm.se/flora/welcome.html
<>Stockholms läns museum http://www.lansmuseum.a.se
<>Musikmuseet http://stockholm.music.museum
<>Historiska museet http://www.historiska.se
<>Nordiska museet http://www.nordiskamuseet.se
<>Naturhistoriska riksmuseet http://www.nrm.se
<>Wasamuseet http://www.vasamuseet.se/ipix/Default.htm
<>Världens bilder http://www.varldensbilder.net

<>Best of the Web http://www.archimuse.com/mw2003/best/index.html
<>Virtual Library Museum Pages - VLMP http://icom.museum/vlmp
<>.museum http://musedoma.museum

<>Inst f ABMhttp://www.abm.uu.se

                                              meta
+46 (0)70 718 23 25
hans@meta.se

Skype Me!